Ny dag, nya vedermödor....
Stressig dag igår, så pass stressig så jag hann minsann inte slänga åt gästbloggen några ord och om sanningen ska fram så var det tre små änglar som somnade i soffan innan klockan tio igår pm. Jag vaknade tillfälligtvis upp vid halvelva tiden och såg på de sussande huvudena som tillhörde Carina och Yoona, Filip såg mäkta intresserad ut av filmen ”Dallas Buyers club” som vi dessutom införskaffat till den hutlösa hyran av 5:68 dollar men han höll sig i alla fall vaken. I alla fall slutade gårdagen med att samtliga drog sig tillbaka till sina sängar vid halv tolv tiden och ingen människor vid sina fulla sinnens bruk kan ens skylla på tidsomställning när man sovit 8 timmar och vaknar vid halv sex, det är bara ren dumhet, upp och hoppa!
Fredagen innebar det tredje passet med zumba för min del, den stackars arma, något mer än plus fyrtio kroppen börjar nu märka av den intensiva påfrestningen, men go on, kul med ny inspiration och härligt med träning. Dessutom släpar ju Carina med mig på en ”lätt” tur runt sjön, hon är ju, Gudbevars, skadad i axlarna, vilket innebär att tempot börjar närma sig den normala nivån på typ Göteborgsvarvet, tackade bara Gudarna för att Fredrik inte var med, då brukar medelnivån på kilometer per timme ligga närmare elitnivån på deltagandet i maratonloppet i Grekland än tjejmilen i Halmstad.
Efter tillbörligt svettande blev det Burlington, denna fantastiska affär som Carina lyckats undanhålla oss i flera år, Åsa kände inte heller till den, men som är en mix av allt TJ, Marshall och Ross kan erbjuda, fast yta gånger två. Coat Factory står det som underrubrik på deras namn och hallå, det är sant, så många jackor, hittade en DKNY skinnjacka som bara var superfin till äldsta dottern för 130 dollar, men hon nobbade den via viber, passade inte hennes kroppsform. Hmmmm, blir nog bara shopping till mig själv i fortsättningen….
Efteråt blev det en Michelle-afton (en mycket god vän boende här i CL är ytterst glad, trevlig, pigg, uppåt, framåt osv, men när det kommer till fest…. Lämnar hon senare än nio är det SENT…) alltså dockade vi in vid halv-tio, och vaknade tillbörligen upp tidigt, men lååång frukost med amerikanska blåbär, jordgubbar och grekisk youghurt, promenad runt sjön och sedermera skype med familjen i Sverige kom vi inte iväg förrän vid tolvtiden. Men worth it! 1,5 timme till stranden Lido Beach i Sarasota men vilken strand! Nästan-potatis-mjöl-känsla, fantastiska hus utmed de kilometerlånga stränderna och givetvis en strålande sol från en klarblå himmel, jo, man har det som man förtjänar…
Mmmm måste ju också nämna att första stoppet vid Lido beach blev ett besök på en lokal restaurang för att inmundiga en lätt lunch, tänk er, nej ni känner ju inte mig, men jag bara ÄLSKAR skaldjur i allmänhet och ostron i särskildhet, och nu ställdes jag inför en meny som innehåller 80% skaldjur, varav 50% är ostron och musslor, räkna ut den ekvationen, mattesnillen spekulerar, och hur mycket det än kliade i smaklökarna så faktiskt, faktiskt, tog jag en rå tonfiskbit! Åttio-tjugo regeln är en objektiv faktor som har inverkat i mitt liv på stort och framförallt när det gäller seafood, i 4 fall av 5 har jag blivit sjuk så hallou, hur smart är det att sörpla i sig ett rått ostron när du har en egen-semster och har ännu 5 dagar framför dig i fullkomlig avkoppling och semester? Svar: under minus linjen så kvällens val av paella föreföll sig också helt naturligt och visade sig även den vara ett under av god amerikansk mat. Dessutom var den utomordentligt smakrikt och groteskt stort för den delen, fatet som skulle räcka till tre skulle med råge räckt till att försörja en afrikansk familj i en månad.
Ja, ännu två dagar fogas till gästbloggen, hade jag fått råda hade jag fyllt sida på sida med oumbärliga Florida-tips, fyllt era sinnen med totalt bladder och era datorer med skrifter som fått bibeln att verka innehållslös Men bliv vid hopp, förtsättning följer…..
