carinaakermark

Halli hallå!

Nu har hallänningen anlänt till Florida, medförandes skorrande ärrrr, de vitaste benen söder om Kustjajärvi och givetvis ett nytt lågtryck. Med endast tolv grader visandes på dagens termometer äntrade jag Barbados Isle med Molly ivrigt ryckandes i andra ändan av kopplet. Som den evige väderoptimismen jag är blev iklädandet av endaste ett linne (och något nertill också förstås) en rejäl chock för kroppen och hundturen avslutades något abrupt. 

Hur, undrar nu alla vana läsare av Carinas blogg, kunde det komma sig att hon (Carina) släpper loss familjens juvel, kuttersmycket över alla gränser, Molly i egen hög person,  till en allergiker som knappt vet vad som är bak och fram på en hund och där endast ett stort mått av logiskt tänkande fick berörd att sätta på kopplet på framsidan av djuret?

Svaret är att den nyanlända vaknade klockan fem och inte ens ett ytterst litet mått av civilcurage och anständighet kunde förmå henne till att sätta på den rätt störande kaffebryggaren, när dagens jobbarbete var avklarat via internet, kylskåpet var rensopat på amerikanska blåbär, LOVE THEM, dagens lunch var avklarad i form av soppa på gårdagens kyckling, så vad återstår?

Blängde bistert på de gröna plastpåsarna som var fästspända vid handtaget och erinrade mig vagt förra gången jag var ute och promenerade med Molly varpå hon i ett obevakat ögonblick lyckades få fokus på en ekorre som jag inte uppmärksammat och jag blev varse om att en 30-kilos hund lätt kan besitta 100 kg dragningskraft och att alla föreställningar om tecknade seriefigurer som flyger fram efter ett koppel faktiskt har ett stort uns av sanning bakom sig. Jodå, she did the second one to. Redig som man är plockade jag upp skiten, men hallå, bära runt på den….? Soptunnedags, så slängde elände i närmsta grå tunna, jäklar, kom sedan på att det var återvinningstunnan för plast  och tom var den också, tur att ingen känner mig här, för inte var det Åkermarks tunna inte.

Ja men… det blev ju mycket skitprat ju…. Vilket ju inte var meningen för vistelsen här är allt annat än skit, om man nu inte kan uttrycka den som skitbra!  Ja men det här gick ju bra som första blogg inlägg, bäfva och våndas, har ju inte ens hunnit med fligthen, landningen, första intrycket av skosulorna på amerikansk mark, bemötandet när man beställer ett glas rosevin i baren på Newark, resesällskapet i form av en CVR-svarvare, ett pokerproffs och en söt blondin med lätt utåtstående tänder och så kul det är att lära känna nya personligheter när man är ute och traveler! 

Carina hotar med att jag ska förse er, arma stackare, med material under dessa nio dagar, yes, ta på läsglasögonen, vidga tålamodet och bered er på det värsta…

 See you soon again!

/Patricia