carinaakermark

Ja, förutom att jag inte kan låta bli att skratta åt hur rolig formen på Florida är så finns det en hel del att skriva om efter dessa två extremt innehållsrika veckor som tyvärr börjar lida mot sitt slut. Jag sitter här vid körksbordet och tittar ut över poolen och lite längre bort även sjön. Trots att vädret inte är det allra bästa så är det verkligen slående vackert och njutningen av att ha fått tillbringa vår semester här går inte att beskriva i ord. Det är väl på sin plats att försöka summera resan från, hör och häpna, sin början till sitt slut.

 

Det är nu jag innerligt hoppas på att den ganska rejält starka Jack and Coke som jag hällt upp ska ge mig inspiration till att skriva något som både är informativt och lite roande för er att läsa.

 

Det var illafall en gång en pojke, en bådarande vacker flicka och hennes lika bådarande mamma som skulle åka på en resa till det stora landet i väster. Pojken kommer hädanefter benämnas som jag, flickan som Sophia och hennes mamma med BM.

 

Resan tog nog sin början i att vi vägde vårt välpackade bagage och jag kunde konstatera att min kroppsvikt hade nått ett stabilt årsbästa på 97,5kg och förhoppningen att nå över 0,1ton under kommande veckor var stor. De övrigas vikt var enligt plan och väskorna väl under gränsen för vad som är tillåtet,

 

Taxin hämtade oss okristligt tidigt och nu såhär i efterhand så har jag inte många minnen kvar från detta första steg på vår långa resa. Vi började vår flygning ifrån Linköping för att landa i Amsterdam. Flygningen gick bra även fast jag tycka att landningen var lite väl hård mot vad jag är van vid. Tiden i Amsterdam var knapp och innan vi visste ordet av satt vi på flyget för att genomföra den längsta etappen av resan. Amsterdam till Atlanta. Jag och Sophia fick sitt tillsammans men BM fick sitta ensam några rader fram. Vid den första beställningen så tänkte jag och Sophia att vi skulle underlätta för den till synes överbelastade personalen och göra en rejäl beställning av öl, vin och bloody marys som vi senare skulle sova gott på. Dock fanns det tydligen regler för att man bara fick servera en öl, ett glas vin eller en bloody mary åt gången. Jaja, vin till Sophia och sprit till mig. P g a av den bristande mängden alkohol så hade jag, som vanligt, oehört svårt att somna. Sophia fick kanske 2 timmars sömn och jag 13 minuter.

Väl framme i Atlanta så skulle vi gå igenom passkontrollen och då noterade jag och Sophia att man fick gå fram två och två till passkontrollanten och jag tänkte att då kan ju jag och BM gå fram samtidigt och hjälpa varandra om det dyker upp några kluriga frågor. När vi hade klarat ut vilka relationer vi hade till varandra så frågade tullsnubben: Why did YOU bring her here och jag svarade utan att tänka: She is paying. Självklart menade han varför inte Sophia hade gått fram med sin mamma eller varför vi inte kom fram alla tre samtidigt,

 

Vi snabbspolar fram till att vi hämtar ut bilen. Jävlar vilken stor bil jag tydligen hyrt. En Dodge. Suveränt skön att köra och Mazdan där hemma känns numera lite tragisk.

 

 

Efter att ha kört precis rätt enligt Carinas fantastiska beskrivning lyckas vi ändå som tre blinda och utmattade höns missa sista insväng och resan från flygplatsen till Åkermarks tar onödigt lång tid, många sms och faktiskt ett och annat hårt ord. Räddaren i nöden blir BM när hon ledsnar och kliver ur bilen och faktiskt frågar om vägen. Vi är kanske 5 minuter ifrån målet.

 

Ni som har varit här kan säkert relatera till den känsla man får när man kliver in i det här huset för första gången. Jag blev tyst av förundran och kanske en smula av blyghet. Sophia var eld och lågor och BM såg finurligt nöjd och förundrad ut. Var har vi kommit? För mig kändes det helt ärligt som att kliva in i ett slott. Jag har aldrig träffat dessa människor innan och när jag klev in det här slotten stramade jag upp mig som för att vördnadsfullt hälsa på kungen och drottningen. Carina gav mig en välkomstkram och Fredrik ett tjena och det kändes som att vi var hemma. Maken till mer välkomnade människor finns inte.

 

 

Sedan flödade vin och öl och fanstastiskt god mat! Vi var självklart oehört trötta men Sophia orkade ändå stanna uppe längre än alla andra med Carina.

 

Andra dagen tillbringades på bryggan, jag och Fredrik besökte gymmet. Jag är inte alltid så ödmjuk och tänker inte vara det nu heller. Jag beslagtog bänkpressen och hann knappt värma upp innan en kille kom och frågade om jag var klar. jag sa att han fick köra imellan och han svarade: That will work. i think we will use the same weight. Han såg lite förvånad ut när jag lade på 90 pounds på hans vikter och gjorde en hyffsat lätt femma. Ingen aning om hur mycket det var totalt på stången men det var mer än 110kg iallafall.

 

Under tiden vi var på gymmet åkte flickorna till Walmart, himmelriket på jorden, och shoppade de vackraste klänningarna jag satt till vår söta lilla Alice. Efter några härliga rom on the rocks och en och annan jack and coke som jag drack i enlighet med Fredriks riktlinjer. Hela glaset med is, fyll på med rom. Hela glaset fullt med is fyll på med Jack och "trubba av" det hela med en skvätt cola. Så åkte vi till Texas roadhouse. Där beställde vi mat och jag ville ha sötpotatis till mina köttbitar. Killen informerade mig om vad jag beställde och jag sa: Sure, yes och right!! Trodde jag beställt sötpotais med mushrooms men fick in sötpotatis med marshmallows och täckt med sirap. Sött? Nej det var inte sött. Det var sött så inihelveteinteavdennavärldjävlasöttsatan. Åt jag upp? Klart jag gjorde. 0,1 ton innan hemfärd. Rensade tallriken och det extraris som jag tydligen också beställt. Denna måltid svalde jag ned med.... Jack and coke, såklart! Sophia åt hamburgare, tror jag. Oehört trevlig kväll!

 

 

Dagen därpå var det dags för mig och Sophia att ge oss av på vår lilla semster i semestern, att lämna vårt "hem" och pröva vingarna på egen hand i the land of the free and home of the brave. Jag hade med något chockartad besvikelse konstaterat att Dodgen var mer bil än jag man att hantera den under vår första resa till flygplatsen men jag insåg att jag var tvungen att kasta mig upp i sadeln och rida samtliga 100tals hästar igen för att vi skulle kunna genomföra den här resan.

 

Första stopp Walmart!! Där handlade jag två skjortor vilket kunde behövas som ni såg på bilden i tidigare inlägg, en pimpmössa, hängslen mm. Vet inte vad som hände, jag tror jag förblindades av att allt var billigt.

 

Sedan bar det äntligen av mot Everglades med målet att åka träskbåt. Jag och Sophia älskar att åka bil tillsammans och redan här kände vi att det var den bästa resan vi gjort i livet. Vi kom fram till Everglade City och hittade snabbt ett ställe där vi kunde få åka båt på träsket. Det var en mäktig upplevelse, otrolig natur, mäktigt naturliv och stundtals hisnande snabb fart. Vi avslutade besöket i Everglade City med att hålla en treårig alligator. Det var också en intressant upplevelse men jag var så orolig för att skada det stackars djuret.

Efter detta bar det av till Miami för lyxhotell och Valet parking. Lite sprit och vin och en hamburgare i magen så var det dags för sängen. Som information och utan värdering så hade hotellet speglar i taket.

 

Dagen därpå besökte vi South beach och gick på en shoppingtur i Miami. Vacker stad och många intryck fast vi var sugna på att komma iväg. Vi ville till Key West och Hemmingways ande kallade på oss.

 

 

Det var en mäktig biltur ut till Key west. Det är.. Ja det är typ en väg rakt ut i havet. Ibland bryts mönstret av att det dyker upp en liten by. Intressant att tillgången till McD, Burger King mm aldrig sinar.

 

 

I Key West hittade vi snabbt vårt hotell och det var vad jag vill kalla idyll satan. Stort och fint med en balkong med en riktigt härlig innegård. Idyll satan heter i folkmun Douglas house och rekommenderas starkt.

 

 

Dagarna fylldes av god mat och riktigt intressanta krogbesök. Det var party helt enkelt och trevligt. Sophia vidgade sina vyer och prövade fisktacos och åt en suspekt kötträtt på en cubansk restaurang. Jag åt som vanligt allt utan närmare eftertanke.

 

 

Två nätter i Key West flöt förbi alldeles för snabbt och jag hann konstatera att: Här ska vi bo!! Ja, jag vill att vi ska bo i Key West som pensionärer. Sista natten i Key West somnade jag som 36 och vaknade som 37. Nu var planen att åka till Orlando men vi beslöt att åka till Captiva island istället. Där var syftet att vi skulle besöka Bubble room där jag hade fått information om att det firas jul året om. Det blev en lång bilresa men jag kan ärligt säga att få fira min födelsedag i huvudsak i en bil med Sophia är den bästa födelsedag jag kan tänka mig. Fram kom vi, det var mörkt, det var sent och inget boende hade vi. Jag bokade ett bord på Bubble room. Sophia hade fått en bild över att vi skulle få äta kalkonmiddag eller något för äta skulle hon minsann inte göra utan sitta och titta på mig istället. Man får inte vara arg på mig på min födelsedag sa jag och sedemera åt vi en fantastisk måltid. Självklart löste det sig med boendet. Vi hittade ett fantastiskt litet motell på Sanibel och fick en riktigt behaglig och välbehövlig natts sömn.

 

 

 

 

 

Dagen efter besökte vi en vacker strand på Sanibel. Vi var först på plats och parkerade utan att reflektera så mycket över hur vi parkerade. Denna brist på eftertanke ledde till parkeringsböter men som tur var hade parkeringspolisen inte lämnat the scene of the crime än och vi spelade dumma svenskar och bötern revs.

 

Nu äntligen skulle vi åka hem, ja hem till Åkermarks alltså, borta bra men hemma bäst.

 

Hemma har vi shoppat och med shoppat menar jag att vi har blivit helt tokiga och vi har åkt fram och tillbaka mellan diverse outlets och köpcentrum som tokar. Vi har köpt leksaker som fyller åtminstone en hel resväska.

 

 

Vi slapp ju en parkeringsböter. Vi får se om jag slipper bötern då jag blev fotad vid ett rödljus.

 

En kväll åt vi på Beef O'Bradys. Jag beställde tolv nuclearstarka kycklingvingar. Det var rätt starkt faktiskt. Åt upp alla utom en som jag bjöd Filips flickvän och hennes kompis på. De tyckte att det var rätt starkt också. Pröva dem Mange.

 

 

Clearwater beach hann vi ocskå klämma in.

 

 

Sista kvällen har vi en pulled pork i ugnen och väntar på Fredrik och Olle. Olle och jag har faktiskt hunnit med två träningspass på gymmet också. Satan vilka starka ben pojken har. Jag har ont i benen idag undrar hur det känns för honom.

 

Det här var min berättelse om Florida i allmänhet och vår resa i synnerhet. En sak kan jag konstatera. Det här kanske slutet på den här resan men vi kommer tillbaka. Det måste man göra. Det här är ju hemma, hemma i slottet.

 

Jag vill avsluta med några bevingade ord:

Inte alla som kan ta en sån här, Toja kan!

 

Med vänlig hälsning

Johan, Sophia och Britt-Mari